Registrera dig gratis

Jag är en:
nästa »
Sexnoveller

Johan och Lydia del 3

När Lydia fått slut på svärord och Johan erhållit en kärvänlig spark på smalbenet, tar Lydia till orda; "Imorgon kväll. Hos henne. Hon vill träffa oss först, innan vi går vidare."Johan gör en besvärad grimas. Han kan inte hjälpa att han tycker det låter som ett affärsmöte. Som om de ska träffas för att se om de vill köpa en vara av varandra. Men så är det ju lite också, resonerar han vidare. Men vidare erotiskt låter det ändå inte."Okej" säger han till sist. "Ska du ta med dina leksaker?" frågar han med en svepande gest över den utspridda samlingen på bordet."Nej, de tänker jag köra upp i röven på dig när du somnat" ler Lydia och kysser Johan på kinden."Slyna" genmäler Johan med spelat gravallvar och trycker upp Lydia mot väggen och kysser henne våldsamt medan hans händer håller henne i ett fast grepp. Lydias andhämtning blir snabbt tyngre och hon känner hur Johans kuk trycker sig mot tyget genom hans byxor. Han vänder henne mot väggen och särar hennes ben som om han skulle visitera henne."Inga spetsiga eller stickande föremål? Ingen narkotika eller annat på din person? Om du har något är det bäst att du säger det nu." säger Johan med myndig stämma och visiterar Lydia mycket långsamt. Hans händer förs längs hennes lår och höfter, insidan av låren, längs hennes midja och över henns bröst. Lydia flämtar till när Johans ena hand letar sig in mellan hennes ben."Jag tror minsann att vi har någonting här" konstaterar Johan och börjar dra ned Lydias byxor och trosor. Han låter ett par fingrar söka sig över hennes lena fitta och in i hennes skåra där de fuktas av hennes sav. "Vad är det här?" ropar Johan bestört. Och visar Lydia de fuktiga fingrarna innan han smakar på dem. "Det är helt klart någon form av dödsknark, det är bäst att jag tar fram mitt verktyg och undersöker saken närmare".Johan sliter upp sina byxor och släpper lös det enögda monstret. Med ett grepp kring hennes handleder som han trycker mot väggen stryker han sin kuk mellan hennes skinkor och låter den glida mellan hennes blygdläppar. Hans andning är tung när han låter sin kuk söka sig mot hennes öppning. Hon är drypande våt och han tränger in i hennes varma fitta medan han trycker henne hårt mot väggen. Lydia kvider av välbehag när hela hans mandom fyller henne till bredden."Knulla mig, konstapeln" viskar hon och Johans alterego är inte svårövertalad. Han släpper hennes ena handled och för sin hand ned mellan hennes lår och börjar smeka henne häftigt medan han knullar henne allt hårdare så att det börjar smälla i väggarna för varje stöt. Han frigör även hennes ena handled och tar istället tag i hennes fläta och drar hennes huvud bakåt. Rytmen blir intensivare, andetagen dras stötvis och snart kan ingen av de båda hålla tillbaka längre. Lydia trycker sig mot Johan och möter hans stötar och Johan känner den välbekanta styvnaden och pirrandet som föregår en kraftig utlösning. Mer högljutt än vad någon av dem avsett utstöter de vällustens stön. Snart står de där utmattade, i samma ställning stöttade mot väggen. Oförmögna att säga ett ord står de där en god stund, tätt intill varandra.Onsdag.Lydia upplever det som att dagen är outhärdlig lång. Vanligtvis finner hon stort nöje i sitt arbete, men idag vill inte sysslorna gå fort nog. Hon är kortfattad i telefon mot sina klienter, trots att hon annars gärna småpratar och drar ut på samtalet, särskilt med de återkommande välbekanta klienterna som hon nästan känner som gamla vänner. Det blir inga frågor om familjen, hälsa eller arbete utan samtalen är strikt affärsmässiga och koncisa. Lydia kan inte sägas vara en nervös person, hon lider inte av stress eller oro annat än när det finns konkreta skäl till det. Hon är lugn och sansad och tar många motgångar med en klackspark och en stor portion humor. Men idag, tycks det som att de omtalade fjärilarna har bosatt sig i hennes mage, även om hon skulle kunna svära på att det snarare var kungsörnar som flaxade sina vingar där inne. Aldrig har hon beskyllts så som fåfäng, även om hennes utseende gör skäl för en sådan beskyllning, men idag kollar hon sin sminkning och rättar till håret lika många gånger som annars är brukligt på en vecka.Lydia och Johan har gjort upp om att äta middag ute efter arbetsdagens slut och klockan 19.00 ska de träffa sin potentiella sängkamrat i dennes lägenhet på västerlånggatan. De hinner med både kaffe och ett glas vin innan de släntrar ut i stockholmskvällen.Det råder en uppsluppen stämning paret sinsemellan när de ringer på dörren till lägenheten på Västerlånggatan. Vinet tycks ha kommit de envisa fjärilarnas vingar att fladdra en aning trögare och när de hör fotsteg inifrån lägenheten är läget ganska avslappnat, om än förväntansfullt. Den unga kvinnan som heter Nina öppnar med ett översvallande leende och hälsar de paret välkomna medan hon med en åtbörd visar in de båda i sitt hem. Lydia slogs av hur sanningsenlig profilbilden på sidan var, hon är verkligen mycket sexig och Lydia beundrar hennes former när hon går framför dem och visar in dem i det kombinerade vardagsrummet/sovrummet/arbetsrummet. Hon ger Johan en knuff i sidan och ger en menande blick åt Ninas rumpa, vilket kommer Johan att rodna en aning. Det är onekligen ovant för Johan att hans fru ger menande blickar åt en annan kvinnas former och ännu har han inte hunnit vänja sig vid detta nya. Det är en liten och väl belamrad lägenhet. Hyllor längs alla väggar och allt utrymme tycks omsorgsfullt utnyttjat. Johan gissar att den lilla ettan med sovalkov inte är större än 26 kvadratmeter, vilket är remarkabelt nära verklighetens 24 kvadratmeter. Johan och Lydia sätter sig på en divan och erbjuds vin av värdinnan."Ni är nya på det här, va?" Frågan var mer av ett konstaterande, då hon redan visste svaret. Nina fortsätter; "ni ska veta att jag är väldigt petig av mig, när det gäller vilka jag ger mig i lag med. Det måste stämma, ni vet. Det måste finnas en tillit, annars kan det lätt bli missförstånd och allting blir bara obehagligt istället. Så därför vill jag alltid veta vem eller vilka jag har att göra med och ja, det är ju därför ni är här." Mötet fortlöper förhållandevis avslappnat och det dröjer till nära midnatt innan Johan och Lydia åter är hemma. I den äkta sängen löper tankarna amok, brottstycket av samtalet tidigare på kvällen spelas upp i deras medvetanden. "Jag vill förnedras, utnyttjas. Som en sak, mer än människa." Ninas ord hänger sig kvar i Johans medvetande och han undrar för sig själv om han kommer att kunna fullfölja det han har påbörjat. Nog kan han vara dominant, det kommer för honom naturligt. Att förnedra någon, det är någonting mer än att vara dominant. Han har det i sig, det vet han med sig. I sina fantasier har han spelat ut hur han spefullt våldför sig på objekt för sitt förakt. Det är renande, det finns en njutning i det, nog är det sant alltid. I verkligheten har han ändock aldrig låtit den sidan av honom få fritt spelrum. Och Lydia? Hon verkar inte hysa någon oro alls. Är hon så säker på sin sak? Orosmoln hinner hopas och skingras innan sömnen tar vid.

Mer erotiska historier: